Som ni vet har jag visats i Norge nu i ca två månader och guidat laxfiske med främst fluga. Så här är det att var guide, mer eller mindre. Tidiga mornar och sena kvällar. Serva med kaffe o kaka. Hjälpa till med diverse uppgifter inom fiskeutrustningen. Du ska vara vaken på att hjälpa till med egentligen allt som gästen skulle kunna behöva ha hjälp med och mycket mer där till. Alla detta faktorer spelar in om gästen ska bli nöjd med sin resa eller inte, ja just det. Förhoppningsvis skall gästen även få fisk och helst vid varje fiske pass enligt Han/Hon själv. Om man skulle få en lax vid varje pass man var ute kanske inte laxfiske skulle vara så fascinerande som det är. För NEJ det är inte lätt att ta en lax.

En fiskehistoria som jag återberättar i andrahand, lite luddig mellan åt:

Jag (Michael Jonsson) var och fiskade lax i någon älv jag inte kommer ihåg, jag traskar ner i mina vadare till poolen jag ska fiske i under eftermiddagen. Poolen är stilla och vid sidan av älven sitter två gubbar på en bänk och pratar med varandra medans dem gestikulerar och pekar ut mot älven. Jag går ner och börjar prata med dem. – Jag fick för mig att vi var fyra som skulle dela på poolen, var är den andra mannen? – Han är längre ner säger de två bänkade mumlanden i kör. Jag tittar ner förbi kröken och ser en sliten man kastandes, inte med någon vidare pondus kastandes utan mer för fiskandets skull. – Hur har fisket gått? Nja jo, inget än iallfall. Efter lite kallprat kommer det fram att mannen nedanför kröken är finne och har gått bom 10år på raken. Att gå bom med laxfiske många år i rad är inte svårt, speciellt om man bara fiskar en eller två veckor om året. Dålig tajming eller ren otur, skicklighet och förhållanden, ja det finns mycket som spelar in. Jag (Michael Jonsson) har fiskat lax en hel del och beslöt mig för att gå ner och tipsa honom om något, mest för att ge han lite motivation. Efter några minuter går han i en lax och efter några minuter ligger den där bland stenarna, pilfärsk runt 6kilo. Finnen är i rus, han tar upp den största präst jag sett och bonkar fisken platt i skallen, Han tar sin kromade präst som är graverad med något på finska och skruvar upp den i botten. Prästen är ihålig och inuti från den drar han upp en stor cigarr som han börjar puffa på liggandes bredvid laxen. Jag begagnar ofta Catch & Release när jag fiskar, men med finnen var det inget snack. Laxajäveln skulle bara bonkas. Om man har väntat i tio år efter att dra upp cigarren i prästen kanske det inte var något att diskutera. Kan förstå finnens lättnad.

Glosor:
Präst = Slagträ som man bonkar fisken med i huvudet, brukar leda till döden.
Catch & Release / C&R = Fånga och släppa tillbaka...

En fiskehistoria som hände nyss:

Efter att ha Guidat i två månader och inte fångat något själv blir man ganska less… jo det är klart att man gläds åt andra när dem får fisk och det är en bra egenskap en guide bör ha. Efter att ha tailat och håvat lax så man tappar räkningen och det ända man tänker på är hur stor fisken är, bör man ta en paus. Man blir sjuk, nästan äcklig. Efter jag vet inte hur många laxar blev man förblindad, en sjukilos lax var en liten och man började bli bortskämd. Finns dock en sak som började gräva sig i huvudet. Jag har ju inte plockat en ända själv…

Att inte få en ända lax under två månaders tid i Norges bästa laxälvar låter inte bra när man kommer hem. Mitt ”eget mete” har i och för sig varit begränsat. När man är guide får man ta varje tillfälle att fiska, för det blir inte mycket. Oftast guiderna får fiska är när det är så dåligt fiske att inte gästerna vill försöka. Alternativt tjuvfiske på nätterna, men det håller inte i längden när man jobbar 18timmar om dagen. Motivationen för mig hade gått ut och jag beslöt mig att åka hem efter två månaders tid istället för tre, hem och jobba istället för praktik i en månad till. Många guider jobbar vanligtvis 3-4veckor under säsongen, finns ju dem som jobbar hela året om men vanligast är att man har något jobb vid sidan av annat än guide. Iallafall, Jag hade en vecka kvar att försöka ta mig en lax innan hemfärd. Det blir naturlig mindre gäster ju längre säsongen går, alltså mer tid för eget fiske. Dessutom led chefen med mig när jag berättade om mitt dilemma om uteblivandet av lax. Många försök under veckan på olika sträckor, natt och dag. Dålig sömn under veckan med 1,5åriga Emil som festar nätterna igenom och inget som biter någonstans, inte ett liv.
Jag och Hampus 14år bestämde oss för att köra övre Rye. En Lång sträcka med olika typer av fors som slutar med ett långt sel och tillsist en nacke. De flästa fiskar bara fors-delen av Ö Rye, Nacken fiskas sällan men ibland av Hasse med nymf, men det är en annan historia… Jag beslöt mig för att öva lite långkast på nacken, solen kom fram och de var trevlig vadning nere på nacken.  Ett misslyckat kast, långt men tafsen sträckte inte ut. Flugan och tafsen lägger sig i hög och flugan sjunker snabbt ner mot botten med den långa tafsen efter. Jag börjar strippa in linan relativt snabbt och då smäller det. Fisk eller hugg eller något annat jag inte kommer ihåg skriker jag till Hampus och han börjar tjuta. Efter en spännande faight med flera hopp och rusher är den då där, laxen. Endelig!!! Ropar jag på norska över hela dalen. Glädje ruset kommer aldrig men en stor klump i magen går loss, vilken lättnad. Nu kan man åka hem med hedern i behåll.