Paradise

Först och främst vill ja bara säga att Tobago är riktigt skönt, värme, vänliga människor(alla hälsar glatt på gatan), häftig miljö och natur med alla sorters fiskar i havet och ödlor, fåglar och kryp på land. Jag stormtrivs här.


Vårt hem.

Resan började hemifrån Sverige med Swebus från Motala till Arlanda, där sov vi på hotell i Märsta en bit utanför Arlanda. På morgonen gick flyget till London Gatwick, därefter en lång väntan i 23h på att planet som skulle ta oss till Tobago. En av de värsta upplevelserna att vänta så länge, jag hatar att vänta på folk men det här blev man ju skogstokig på. Vi stack in till London för att käka och knäcka några timmar på annat sätt än att bara gå runt på flygplatsen. Efter många långa timmar va det dags för planet att lyfta. Planen var att inte sova någonting på flygplatsen för att kunna sova hela flygresan ner från London till Tobago som skulle ta 12 timmar. Den första delen av planen klarade vi av galant då det inte går att sova på flygplatser men den andra misslyckades vi med. Först var man sjukt exalterad över att det äntligen var dags, sedan har tydligen Virgin airlains den bästa servicen som finns i luften. Mat, snacks, free öl, spel, bra filmer mm. Vi sov inte en sekund.


Väl framme hämtade Teija De Silva upp oss på flygplatsen och tog oss på en liten rundtur i pickupen innan vi fick landa i lägenheten. Vi packade upp och packade om för nästa dag var det dags att förbereda tackel och sedan ta sig upp med båt till Charlotteville för BigGame turneringen TIGFT-TobagoInternationalGameFishingTournument.

Turneringen var en riktigt bra upplevelse där vi fick lära oss jätte mycket och lära känna många personer, både stora namn inom branschen men även sköna lokala blivande vänner. Ett minne för livet helt enkelt. Fisket under turneringen var bra, de två första dagarna var det tre Marlin som kom upp och släpptes tillbaka. Även mycket Wahoo, yellowfintuna och Mahi Mahi (guldmakrill). Efter de två första fiskedagarna blev det en Layday med massa lekar, tävlingar där man kunde vinna lite schyssta priser. På kvällarna blev det alltid att ”Lime:a” (Hänga tillsammans och snacka skit med några pilsner runt sig.) Tredje dagen var bland det bästa fisket dem hade upplevt under de 17åren av TIGFT. 18BlueMarlins kom upp varav tre inte klarade återutsättningen tyvärr. En whiteMarlin, tre Sailfish, en del wahoo, Mahi Mahi och Tuna. Turneringen avslutades på samma kväll med prisutdelning, mat och en brakar fest. Läs mer, se bilder och videoklipp från Turneringen på: http://tgft.com/




Invägning och fotografering.


Sailfish!

På vägen hem från TIGFT Charlotteville hade Gerard ”Frothy” De Silva en guidning med några tyskar en heldag. Jag och Linus skulle hjälpa till nere på däck när det nappade. Turen var på åtta timmar och efter åtta timmar utan krokad fisk vänder Frothy tillbaka båten. Just då smäller de och en BlueMarlin har tagit betet. Efter en kämpig fight får fisken runt 240Ibs simma tillbaka ut i de blå. Sjuk upplevelse att se en sådan stor fisk för första gången. Skräckblandad adrenalinkick helt klart.  De kommande dagarna blir inte lika häktiska, jag och linkan ska försöka ta oss ut på den första flugfiske turen så fort vi får chansen. I sikte ligger Tarpon, Bonefish och Permit.

på vår första lediga dag blev det självklar flugfiske. Det tog lång tid att hitta rätt väg att gå ifrån där vi bor till där vi har hört ska vara bra bonefish fiske men tillslut hittade vi havet. Mycket vind och grumligt vatten gjorde sightfisket omöjligt så det blev till att börja blindfiska. Jag hade turen att få napp och då var Tobago-nollan spräckt! äntligen lite spögung.


Lookdownfish.

Många olika arter fanns på menyn som vi ville fånga. Före resan hade vi läst på om flugfiske efter Tarpon, Permit och Bonefish. Tre av de mest åtråvärdiga fiskarna att fånga inom flugfisket. Permit är bland dem svåraste fiskarna om inte den svåraste fisken att fång i hela världen på flugspö. Denna arten kan man aldrig förvänta sig få eller ens se när man är ute på fiske. Man behöver en jävla tur helt enkelt att få stöta på dem, sen krävs det självklart kunskap och teknik mm. för att kunna lura en Permit. Tarponen kan bli ruskigt stor som sportfisk om man ser det från flugfisket perspektiv. Historier om Tarponer runt 400Ibs som fångats i Sierra Leone i Afrika. Dessutom är den en otrolig faighter. Hoppar, rusar. fisken är överallt. Bonefishen är den minsta av dessa fiskar, bonefish på 3-4kg anses som en bra fisk. Vad som gör Bonefishen så speciell är fiskens teckning. Vit och Silver som cristal och därför väldigt svår att se, även på flatsen. Det är inte bara Bonefishens kamouflage som är speciell utan fiskens galna rusningar som kan slita ut dem flesta rullarna med lite hjälp av de tropiska saltvattnet. Bonefishen är av många sedd som den snabbaste och starkaste fisken pound för pound av alla saltvattnes fiskar, detta gör den till en super rolig sportfisk där man får sätta både utrustning och nerver på prov.

Under resan blev det väldigt många arter, allt från små akvariefiskar till barracudor.




Boxfish

Som ändrade färg!


Baby permit.


Needlefish; Svensk näbbgädda med turbo och vassare tänder.


Palometa aka Cobblefish. Släkting till Permit.


Vilken lycka! min första Bonefish.


Och större blev dem!


Redsnapper!


Lika som bär.


Linkan med en Black marget.


Wahoo!!


Min första tarpon vilken lycka!



Bäst fiske/praktikresan hittills i mitt liv. / Jonas Haversjö


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0